Marcus stöttade sin fru genom behandlingen

När Marcus Hellströms fru Sofia fick bröstcancer för två år sedan var det självklart för honom att följa med henne på behandlingar och möten. Numera ingår han också i den patient- och närståendegrupp som finns på Bröstcentrum.

– För många är den 7 april 2017 lika med terrorattacken på Drottninggatan.  För oss hamnade fokus på något helt annat, strax därefter, den 10 april var dagen min fru fick sitt cancerbesked. På en mammografi i slutet av mars upptäcktes en förändring. Efter en biopsi två veckor senare fick vi beskedet.

– Vi har jobbat tillsammans i arton år så vi känner varandra utan och innan. Jag följde alltid med på min frus besök. Sjukdomen blev vårt gemensamma projekt.

– Det är klart att det var en chock när beskedet kom. Men vi gjorde som vi brukar, vi jobbade och löste det tillsammans. Men sjukdomen kom snabbt på. Hon opererades två gånger, en gång i början av maj och en gång i början av juni. Cellgiftsbehandlingen började redan i slutet av juni.

De satte upp mål tillsammans
Marcus och Sofia arbetade med korta och långa mål och gjorde trevliga saker efter varje etapp i behandlingen som slutfördes.

– Vi såg till att göra roliga saker tillsammans. Vi tog en dag i Uppsala och tog in på hotell. En annan gång åkte vi på en kryssning till Riga. Vi är hotellmänniskor och jobbar i branschen båda två, så det är något tycker vi om att göra.

Cytostatika och strålning 
När håret föll av på Sofia var paret i Riga. Det föll av i stora testar. Då bad Sofia sin man att raka av håret på henne, något som inte var så traumatiskt som man kunde tro. I september samma år fick hon en ny blandning av cellgifter. Det gjorde henne dålig vid ett tillfälle.

– Hon fick ont i lederna och hade feber. Då fick vi åka in klockan fyra på morgonen och hon blev inlagd. Annars har det gått ganska bra. Totalt fick hon cytostatikabehandling 9 gånger och efter det strålbehandling 25 gånger på Södersjukhuset.

Reagerade olika på cellgifterna
– Dagen efter alla cellgiftsbehandlingar var klara åkte vi till Paris och spenderade jul- och nyårshelgerna där. Det var den den största belöningen. Och nu har min fru varit frisk i ett och halvt år. Det finns ingen tumör kvar.

Det som Marcus upplevde som svårast var oron för hur hans fru skulle reagera på cellgifterna, eftersom de gav olika biverkningar varje gång.

– Hela det året försvann för oss, och när projektet var slut insåg vi att vi kunde börja leva igen.

Bra bemötande viktigt
– För oss som jobbar i hotellbranschen är bemötandet oerhört viktigt. Det har jag upplevt här på Bröstcentrum och på hela sjukhuset. Medarbetarna och besökarna hälsar på varandra, det är en vänlig och öppen atmosfär.

– Folk kommer hit och är kanske rädda, ledsna eller oroliga och då är bemötandet extra viktigt. Även om man inte jobbar i ”front line” är man en representant för sjukhuset så fort man kommer ut från kontoret och möter patienterna. Då måste man vara professionell, vänlig och ge ett bra bemötande. Det lyckas ni med här.