Smärta från SI-leden

Bakgrund
Smärta från sacroiliacaleden/den bakre bäckenleden kan ha flera olika orsaker. Ofta rör det sig om artros, d.v.s degenerativa förändringar/åldersförändringar i leden. Smärta kan dock förekomma helt utan sådana tecken. Smärta från sacroiliacaleden påminner mycket om smärta orsakade från andra strukturer i nedre ländryggen som till exempel diskbråck, och ibland också från höfterna. Det kan därför vara avsevärda problem att avgöra vilken struktur som orsakar smärtupplevelsen.

Symtom
Vanligtvis har patienterna en belastningsberoende smärta som sitter högt upp i skinkan på en eller båda sidorna. Smärtan kommer ofta vid varje steg man tar och minskar när man kliver över på det andra benet. Man kan också få smärta när man sitter, särskilt om man sitter under längre tid. Många sitter därför och avlastar ena sidan eller rör sig ideligen för att minska smärtan. En del har också nattlig värk eller smärtor när de rör sig på natten. Ofta har man svårt att komma igång när man reser sig.

Vem drabbas
Det finns inga bra vetenskapliga studier på hur vanligt detta är eller vilka som i första hand drabbas. Vad vi vet är att det kan drabba i princip människor i alla åldrar, även om det blir vanligare vid högre ålder. Kvinnor förmodligen något oftare drabbade än män. Många kvinnor har liknande besvär under graviditeten, vissa tror (men vi tror inte) att graviditet i sig orsakar den här typen av besvär på längre sikt. Många drabbade har tidigare genomgått ryggoperationer av olika slag. Inte sällan steloperationer av ländryggen. Steloperation av ländryggen kan troligen också öka eventuella besvär från sacroiliacalederna.

Vad kan jag göra själv?
Många med sacroiliacaledssmärta får mera ont när de tränar eller när man är mera aktiv. Det är dock aldrig farligt att vara aktiv även om det gör ont. Träning är för övrigt bra för kroppen och minskar generellt smärtupplevelsen, så kan man finna en träningsmetod som inte orsakar alltför svår smärta är det alltid bra. Det finns ingen specifik träning som med säkerhet kan minska besvären. Troligen är dock stabiliserande träning av bål och bäcken bra, men stora individuella variationer förekommer. Du kan tillsammans med sjukgymnast eller på egen hand försöka ta reda på vad som fungerar för just dig. Ett stabiliserande bälte runt bäckenet kan ofta minska symtomen.

Vad kan primärvården/sjukgymnast göra?
Sjukgymnaster kan hjälpa till att prova ut sacroiliacaledsstabiliserande bälte, de kan ge tips om olika träningsmetoder som kan lindra. De kan prova ut TNS, ibland bistå med akupunktur och liknande. En del patienter har god lindrig av manipulation eller mobilisering av SI-lederna åtminstone i det korta perspektivet.

Vad kan en ortopedspecialist/ryggkirurg göra?
Den åtgärd som vi på Capio S:t Görans sjukhus kan erbjuda i de fall en sacroiliacaledsutlöst smärta föreligger är steloperation av leden. Det finns ingen väl etablerad metod för att steloperera SI-leden, men flera nya metoder är under utveckling. Vi använder för närvarande en metod som
heter I-Fuse. Operationen görs med röntgenledning genom en liten incision på sidan av höften. Man kan vanligen gå hem dagen efter operationen, beroende på hur svåra smärtor man har efter operationen. Efter operationen genomförs en datortomografi för att verifiera läget på inplantaten. Efter en sådan operation får du belasta ditt ben med max halva kroppsvikten på den opererade sidan under cirka 6 veckor, d.v.s du måste gå på kryckor. Rehabiliteringstiden är i allmänhet 3 – 6 månader, ibland längre.

Risker
Denna operationsmetod är relativt nyutvecklad och risker och nytta av operationen är inte helt klarlagda. Av de studier som har genomförts i USA och Tyskland synes det dock att ungefär 70 % av de opererade blir bra eller betydligt bättre. Ungefär 20 % upplever ingen förändring av sina symtom och ungefär 10 % får en försämring. Den vanligaste komplikationen är sannolikt att fusionen/ steloperationen inte läker och att smärtan därför kvarstår och ibland försämras. Man kan då försöka med ytterligare operation för att åstadkomma läkning. En annan signifikant risk är att diagnosen inte är korrekt och att smärtan orsakas av någon annan struktur. I så fall får man ofta mer ont efter operationen än före.

Dessutom kan man förstås drabbas av någon av de komplikationer som all kirurgi medför risk för, bl.a. infektion och blodpropp. Dessa risker torde dock inte vara större här än vid någon annan operation av samma storlek.

För att minska risken för infektion ges en dos antibiotika strax före operationen. Endast om du har särskilda riskfaktorer för blodpropp är det nödvändigt med proppförebyggande behandling. Det är därför viktigt att du berättar för din läkare om du har haft eller har ärftlighet för blodpropp.

Vid hög ålder och andra sjukdomar är riskerna större, det måste därför alltid vägas in när man fattar beslut om operation.